Bherundafågeln är enligt den indiska mytologin en fågel med två huvuden och en gemensam kropp. Efter en lång tid tillsammans blev de osams och tog död på varandra.

Men de fick en ny chans när de lovade att ta hand om varandra. Lärdomen är att vi har så mycket gemensamt att vi måste hjälpa varandra för att överleva.

Tanken med Berunda är att vi ska hjälpa varandra att hitta lösningar på problem.

Om du vill ha svar på en fråga hjälper vi dig gärna. I vanliga fall kostar det från hundra kronor att publicera en frågeställning.

 JAKOB
 NANNESON

 Miljöengagerad

Hur ska vi samordna “hustomtar” effektivt? Berunda

Denna frågeställning handlar om krisberedskap

I dessa tider vet de flesta att det globaliserade samhället är sårbart. En finansiell kollaps eller en stor miljökatastrof skulle kunna leda till att Sveriges samhälle går in i en kris där det blir svårt att hitta mat och vatten.

Om en kris skulle hända är det bra att vara beredd. Med hjälp av Thomas Jordans text om “samhällets hustomtar” går det att tänka sig att en allians av hustomtar skulle kunna göra så att en eventuell kris inte skulle få så allvarliga konsekvenser utan snabbt klaras upp.

Frågan är bara hur…

Uppgiften är alltså att besvara frågan: hur kan vi med hjälp av vetskapen om att det finns hustomtar (se artikeln nedan) skapa beredskap på en eventuell framtida kris utan att störa samhällsordningen i processen?

www.krisberedskapsmyndigheten.se/upload/8207/forskningsserie_hustomtar_2006.pdf

  1. Det enklaste är att ha en webbtjänst, eller forum, för hustomtar. Sådan finns redan, i alla fall i min mening. Se till exempel sidan http://www.alternativ.nu, där människor i hela landet utbyter kunskaper i självhushållning, odling, djurhållning, et.c. Sidan utgör en fantastisk resursbank för alla sorters kunskaper man kan tänkar behöva vid ett eventuellt samhällssammanbrott. En förutsättning för att man ska kunna använda sidan är ju då förstås att man faktiskt kan nyttja internet/elektricitet. Det säkraste är väl därför att “mobiolisera” i förväg. Till exempel kan man posta uppslag på sidor liknande alternativ.nu, och på det viset hitta intressenter som sedan kan skapa lokala nätverk att nyttja för det fall behov skulle komma att uppstå. Då har man i görligaste mån säkerställt att det finns resurser åtminstone i varje stor stad, och sedan kan man ju arbeta utifrån det.

    Många av de som har alternativa intressen är, tvärtemot vad det flesta tror, inte hennafärgade arbetslösa veganer. Jag, t.ex, och min väninna med mig är utbildade jurister. På alternativa fora finns alltså tillgång till människor med ett vitt utbildningsspektra, även vad gäller områden som juridik, sammhällsvetenskap i allmänhet, biologi, kemi, ekonomi och allt man sig tänka kan.

    Vad gäller den rent samhällsekonomiska sidan finns grupper/sammanslutningar som JAK-banken t.ex., vilka representerar en human och ny-/gammaltänkande syn på ekonomi. I förebyggande syfte kan man kanske tänka sig att föra en dialog även med sådana grupper, som ju redan har existerande lokala nätverk. Det är ju onödigt att uppfinna hjulet på nytt, menar jag.

    De ovan angivna åtgärderna fungerar redan parallellt med samhällsordningen, och skulle inte heller störa densamma i fall av kris.

  2. Erbjud regelbundna kurser i krisberedskap, gratis för allmänheten! Se till att dessa kurser intresserar och rekryterar människor från alla samhällsgrupper, kanske särskilt de grupper som känner ett visst utanförskap. Alla potentiella hustomtar behöver 1) få lära sig grunderna i krisberedskap och 2) få veta var och hur de kan samordna sig med andra vid en eventuell kris.

    Själv har jag klarat av steg nr 1, men saknar information om steg nr 2. I min kommun menar de att man bör organisera sig i en valfri frivilligorganisation, men jag tycker att det borde finnas en plan även för “lösa” hustomtar. Samhället skulle tjäna stort på att fånga upp denna grupp människor, som väldigt gärna vill dra lite mer än bara sitt eget strå till stacken vid en eventuell kris.

  3. Hmm… lyckas inte öppna pdf-filen. Antar dock att steg ett är att analysera t.ex. hemvärnets och kyrkans beredskaps och komunikations strategier. Steg två är väll sedan att jämföra det med krisberedskapsmyndighetens egen aktionsplan och sedan se hur pusselbitar an formas samman till en fungerande plan. Enkla och korta beslutskedjor, tydliga rollfördelningar och icke elektroniska kommunikationsalternativ borde vara viktigt. Saknas det pusselbitar så behöver ju dom tas fram men varför uppfinna hjulet en gång till när en bra start är att dra nytta av existerande erfarenhet.

  4. Egentligen så är det väl lite som hemvärnet fast utan statlig styrning.
    Många “klubbar” som lions och temelriddarna skulle kunna vara intresserade av att hjälpa till med ett liknande företag. Sen kan man ju alltid sätta ut en annons i lokalblaskan och ha informationsmöten.

    Innan man börjar bör man nog strukturera sig så man vet på förhand vad som kommer att krävas och liknande…

  5. tänk på att det finns ofta folk som är aktiva i hyresgästföreningen eller i BFR styrelsen. Det finns väl listor om folk som har militär kompetens eller är krigsplacrade som måste ha någonting mellan öronen.(också sjukvårds personal)
    Men man skall nog titta på varje individ, och göra detta som sagt lite piano. ALLA idag tänker på detta så gör gärna någonting…

  6. Det finns ju redan vissa möjligheter till att utbilda sig bl.a inom FRG, d.v.s. frivillig resursgrupp. Frågan tycker jag, är hur man skall få de enskilda kommunerna att lägga ordentligt med pengar på dessa. Såvitt jag har förstått så avsätter staten en viss summa för att användas till ändamålet, men i slutänden är det de enskilda kommunerna som avgör hur potten skall användas och fördelas. Intresse för att hjälpa till, från allmänhetens sida, verkar också finnas. I min kommun behöver man inte utannonsera FRG-utbildningarna utan har en lista att plocka intressenter från. Utbildningen är gratis, men man får dock ingen ersättning för att gå den. Jag vet också att vissa kommuner har en hög ambition inom krisberedskap, att de t.e.x vet hur många ensamma åldringar som bor på glesbygd, vilka är de första som besöks av FRG vid t.e.x. storm med elavbrott/vattenavbrott som påföljd. Människor som vill hjälpa till, är alltså inget problem. Samordningen borde inte heller vara något problem i de kommuner som kontinuerligt utbildar FRG-grupper, eftersom det finns FRG-ledare där som skall delegera uppgifter inom gruppen. Återigen tror jag att vi får försöka gå på kommunerna, det är de som i slutändan måste inse att behov kan komma att finnas. Jag är inget vidare insatt i politik men man kanske skulle kunna skriva medborgarförslag i ärendet?
    En kommun samarbetar med en gymnasieskola med vårdinriktning, det kanske inte är så dumt.

Skriv en kommentar