JAKOBFörhållande i en ond cirkel 
Jag och min pojkvän har fastnat i ett väldigt negativt mönster, och båda får på ett eller annat sätt den andra att må dåligt (mest omedvetet). Vi har pratat om det lite grann när vi hade en likadan fas för ett halvår sedan, men aldrig riktigt kommit fram till någonting. Min fråga lyder: ska jag försöka prata med honom om det nu igen och försöka komma på en lösning (mot alla odds) tillsammans, eller ska jag försöka tänka om och ändra mitt egna förhållningssätt mot honom (ung. föregå med gott exempel), tänka mer positivt och hoppas att vi kommer ur det?
Om du med vilje får din pojkvän att må dåligt ska du såklart sluta med det, inge snack om saken. Men det låter som ert problem är djupare än så, och sånna problem löser sig inte av sig själv; Jag tycker absolut att du ska prata med din pojkvän och diskutera hur ni ska få ett bättre förhållande, det är liksom inte bara din uppgift att få det att funka mellan er två, det är även hans ansvar.
I ett förhållande är nog alltid total öppenhet det enda sättet att nå riktig harmoni.Om det inte är möjligt innebär det att man lever tillsammans i en sorts lögn. I längden är det aldrig hållbart utan underminerar tvärtom samvaron.
Det enda möjliga undantaget är när den ena partnern har en tillfälligt pressad situation, det kan då vara bättre att initialt kravlöst stötta sin partner. När läget stabiliserat sig bör man förstås återigen sträva mot total öppenhet och prata ut. Att göra det i det spända läget skulle dock kunna skapa onödiga konflikter och göra det svårare att hitta tillbaka till ett harmoniskt läge.
Det låter som att ni på något sätt låst er vid någon form av destruktivt beteende. Att prata ut om det är nog det enda möjliga. Det bästa är nog att fastställa en tidsperiod och därefter prata igenom alltihop igen.
Det är väldigt lätt att fastna i negativa trender och mönster i ett förhållande, det är dock väldigt svårt att själva ta sig ur dem.
Ofta faller man tillbaks och som du har märkt hamnar i samma situation igen.
För att bryta detta skulle jag föreslå att du söker hjälp utifrån.
Om du kontaktar kommunen där du bor så kan de koppla dig till Familjerådgivningen. Det kan kännas konstigt att sätta sig och prata med nån man inte känner om sina problem, men de är ofta väldigt duktiga och lyhörda. Förhoppningsvis kan de hjälpa er att komma vidare på bästa sätt.
Familjerådgivning är alltid anonymt och inga uppgifter om dig eller din pojkvän sparas där.
I vissa kommuner är det helt gratis medans de i vissa tar ut en mindre avgift. (ca: 100kr eller liknande)
Hoppas att allt löser sig.
Jag tror absolut att du skall göra det sistnämnda. Har ni inte kunnat resonera er fram tidigare sÃ¥ är det inte sÃ¥ troligt att det fungerar nu heller. Mitt tips är att föregÃ¥ med gott exempel, till slut borde din pojkvän fÃ¥ dÃ¥ligt samvete om inte han kan bryta sitt mönster. Det är dessutom bevisat att: om den som blir sÃ¥rad, inte visar att det är nÃ¥got större problem för honom/henne, sÃ¥ tröttnar den andre som är “elak”.
Eller med andra ord, ignorera hans förhÃ¥llningssätt om det är sÃ¥dant som sÃ¥rar, människohjärnan är inte skapt till att “fortsätta slÃ¥ pÃ¥ nÃ¥gon som vänder andra kinden till”, om du förstÃ¥r hur jag menar. det är oftast riktigt “störda” människor som orkar vara elaka mot en som inte ger igen.
Lycka till!
Det finns undertryckta, outtalade saker mellan er eller sÃ¥ har den ena av er ett visst för sig själv okänd beteendemönster. Jag dömer inte nÃ¥gon av er, eftersom det är mänskligt att lära sig ett mönster exempelvis medans man är barn av vuxna och sedan omedvetet gÃ¥ i samma spÃ¥r. Jag tror att samtal med varandra hjälper om man har självdisciplin och är bra pÃ¥ att lyssna till vad det andre har att berätta, utan att hamna i försvarställning själv, hur mycket den andre än har “fel”. Livet ska handla om att lära sig att älska och inte att sÃ¥ra. Det är inte alltid lätt sÃ¥ som du skriver bör man försöka att föregÃ¥ med gott exempel för dÃ¥ växer man som person. Man kan inte hjälpa den andre om denne inte själv vill det heller. Det viktiga är att du börjar med att vara ärlig mot dig själv, mot dina egne känslor och försöker skilja känslor frÃ¥n tankar. Det kan ta länge innan man vÃ¥gar vara sann mot sig själv och se verkligheten i ögonen, visa gör det aldrig. Vet du hur du känner, dvs. börjar lära känna dig själv och dina behov kommer du att ha en säkrare grund att stÃ¥ pÃ¥ vid ett samtal. Kom ocksÃ¥ ihÃ¥g hur du säger saker och ting. Det är lätt att den andre uppfattar det du säger pÃ¥ ett annat sätt. KroppssprÃ¥ket talar ocksÃ¥ sitt och avslöjar det omedvetna. Det finns tvÃ¥ böcker jag kan rekommendera dig och du avgör själv om det är nÃ¥got för dig: Caroline Myss “Heliga Kontrakt” och Deepak Chopra “Vägen till kärlek”.
Både och. :-) Vad vill han? Tycker han att ert förhållande är värt att satsa på? I så fall kan det vara bra att gå till familjerådgivning, som någon tidigare nämnde. Det verkar ju som att åtminstone du vill få förhållandet att fungera, vilket är bra, men det krävs ju att även han är med på det. Det är inte bara ditt ansvar.
Samtidigt kan du inte förändra nÃ¥gon annan än dig själv, sÃ¥ om du vill göra er relation bättre mÃ¥ste du själv försöka förändra de saker i ditt beteende/tankesätt som du redan vet pÃ¥verkar er negativt. Jag tror att det är en bra idé att föregÃ¥ med gott exempel, men att inte peka ut vad han gör “fel” eller vad du gör “rätt” utan bara arbeta pÃ¥ ditt eget beteende, inte hans.
Kommunikation är ocksÃ¥ jätteviktigt, speciellt eftersom du skriver att ni omedvetet fÃ¥r varandra att mÃ¥ dÃ¥ligt. Handlar det om att ni beter er pÃ¥ sätt som den andra misstolkar, eller att ni tar ut frustrationer pÃ¥ varandra? I sÃ¥ fall mÃ¥ste ni definitivt prata mer om det. Fungerar det inte att diskutera bara ni tvÃ¥ sÃ¥ är det inget fel i att gÃ¥ till nÃ¥gon professionell, där ni kan prata mer neutralt och med en “medlare” om det skulle behövas.
Var och en kan bara ändra på sig själv.
“…ska jag försöka prata med honom om det nu igen ” – ni pratar inte?? Klart det blir problem dÃ¥.
Jag tycker absolut att ni ska prata om det.
Ibland kan det dock bli lite fel när man pratar om känsliga saker, man börjar försvara sig och anklaga personen, ibland för fel saker och varför personen gör vissa saker.
Det finns nÃ¥got som kallas “Jag-budskap” som kan ta upp känsliga saker utan att att man anklagar nÃ¥gon.
Ni kan bestämma en tid då ni ska sätta er ner, stäng då av tv´n och ta en kopp te om ni tycker om det. Kom överens om att ni ska försöka använda denna tekniken, man kan behöva öva några gånger. försök inte heller lösa allt första gången.
Det här är en investering för er framtid, satsa på den.
Så här går det till:
1.Beskriv exakt vad du observerar, ser eller hör. (inte varför personen gör som personen gör)
2.Tala om vad du känner inför det du ser eller hör.
3.Beskriv varför du reagerar som du gör.
4.Beskriv sedan hur du önskar att det i stället skulle vara.
T.ex.
(1)När jag ser dina kläder ligga på golvet (2) blir jag blir irriterad och ledsen (3) för jag vill att du skall vara
rädd om dom,(4) därför vill jag att du skall hänga dina kläder i garderoben när de inte används.
Jag skulle önska att du tog upp dom och hängde in dom där.
Prova det.
HÃ¥ller med “Jag-budskap” idén som nÃ¥gon annan nämnde. Ett alternativ är ju ocksÃ¥ att göra slut. Man ska ju inte vara tillsammans med nÃ¥gon man mÃ¥r dÃ¥ligt av.