Chatta med SL om kollektivtrafiken

SL lanserade nyligen en ny webbplats, SL Dialog, som kan hittas på dialog.sl.se.

På webbplatsen kan du som resenär i SL-trafiken lämna synpunkter och förslag till förbättringar samt se, rösta på och kommentera andras förslag.

Nu på torsdag den 2 september kan du chatta med representanter från SL.

Klockan 10:00 chattas det om punktligheten i SL-trafiken, och efter 13:00 kan man chatta om trygghetsfrågor. Det går att lämna frågor redan nu.

Missa inte chansen att göra din röst hörd om kollektivtrafiken!
 

Bloggar om: stockholm, yimby, sl, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, tvärbana, tvärbanan, spårväg, spårvägar, spårväg city, miljö, klimat, buss, bussar, pendel, pendeltåg

Insidertips inför BSR-konferensen 2010

BSRs konferens är en av de absolut viktigaste och bästa inom hållbarhetsvärlden. Förutom ett program späckat med insikter möter man också många inspirerande personer i pauserna och frukost, lunch och cocktail kan därmed vara lika givande som själva konferensen när det gäller att få nya perspektiv.

Årets konferens har temat Innovate. Integrate. Inspire. och handlar alltså om hur hållbarhetsarbetet kan användas för att driva innovation genom hela verksamheten. (Se årets program här.) Och ja, konferensen är dyr med svenska mått mätt, 2450 dollar, men tack vara sin höga kvalitet och längd upplever vi den ändå som prisvärd. (Klicka här och här för några av CSR i Praktiken.se’s sammanfattningar från de senaste två årens konferenser.)

Precis som vanligt kommer CSR i Praktiken.se rapportera från konferensen på plats i New York. För de som funderar på att åka till New York och gå på konferensen i november delar vi med oss av bästa insidertips, baserat på erfarenheter från tidigare år:

• Boka tidigt för att få lägre konferensavgifter. På amerikanskt vis ökar avgiften ju närmare konferensen man kommer.
• Den första konferensdagen består huvudsakligen av ett välkomstmingel och det är inga problem att klara av det även om man flugit in under eftermiddagen från Sverige. Om du missar det är det heller ingen katastrof – det viktiga är att vara på plats på morgonen dag två, då konferensen inleds med en summering av hållbarhetsdebattens roll i näringslivet idag.
• Det är väldigt dyrt att bo på the Hyatt, även med specialrate från BSR (ca 450 dollar/natt). Boka andra hotell i stan och spara pengar – det kostar ju nästan ingenting med svenska mått mätt att ta taxi på Manhattan så det finns ingen anledning att bo så centralt som på the Hyatt (granne med Grand Central Station).
• Eftersom BSR är en sådan viktig konferens i branschen finns det ofta mindre konferenser och seminarier som äger rum innan, under eller efter konferensen i New York. En av de vi tycker är mest spännande är Just Means konferens på temat Social Media & CSR Communications som äger rum på måndagen, dagen innan BSR-konferensen startar.
• Om du tänker gå på båda konferenserna, flyg ut från Sverige på fredagen och spendera weekenden i New York. Just Means konferens börjar 08.00 på måndag morgon så helgen är ändå “förstörd” om du måste flyga dit på söndagen.
• BSR erbjuder pre-conference-training sessions, riktade till företag, på dagen innan huvudkonferensen börjar; de är mycket bra och håller hög kvalitet. (Årets kurser finner du här)

Ikea startar Blocketutmanare, tillsammans med Blocket

Då öppnar nämligen möbeljätten en köp-och-säljsajt för begagnade Ikea-saker, kallad Livet Hemma. Den tjänst som skulle kunna ses som en utmanare till Blocket görs dock i nära samarbete med just Blocket. Alla annonser på Ikeas sajt kommer nämligen också synas på Blocket. Tjänsten är dock gratis för alla Ikeas kundklubbsmedlemmar.

Att skapa en marknad för begagnade Ikea-möbler är både ett sätt för Ikea att både ta ett större ansvar och att signalera att produkterna faktiskt är av en sådan kvalitet att de håller att återanvändas (en strategi som påminner om Boomerangs strategi att också sälja begagnade kläder i sina butiker).

Vad som kan verka som en konkurrent till den ordinarie verksamheten är i själva verket en förlängning av verksamheten. Ikea har ju alltid varit snåla och att snåla med råvaror är inget underligt för dem (vilket Ikeas förre VD Anders Dahlvig intygade i en intervju med CSR i Praktiken.se häromåret). Och som man kan läsa i pressreleasen “Människor har ofta har många saker som inte längre används. Att underlätta när människor vill rensa bort saker på ett hållbart sätt som dessutom ger en slant i plånboken bidrar till att skapa en bättre vardag för de många människorna.” Och det är ju det som varit företagets ledstjärna sedan starten – att skapa en bättre vardag för de många människorna – inte att sälja produkter.

Moderaterna vänder om p-normen

Stad?

Ett glädjande besked för alla stadsvänner kom under gårdagen. Moderaterna backar om sitt krav på en parkeringsplats per hushåll - en fråga som vi i YIMBY har drivit länge.

Parkeringsnormen (som bestämmer det minsta antal parkeringsplatser som måste byggas för varje ny lägenhet) i Stockholms stad höjdes direkt efter valet 2006 till 1.0. Det betyder att för varje ny bostad måste det också byggas en parkeringsplats, oavsett om det handlar om en stor villa för en flerbarnsfamilj eller en liten hyresrätts-etta.

Att kravet är skadligt och kontraproduktivt torde vara uppenbart för de flesta. Problemet är på riktigt - När vi i YIMBY har diskuterat frågan med arkitektkontor och byggbolag har vi vid flera tillfällen fått veta att lägenheter i nya projekt blivit färre - eftersom uppförandet av alla parkeringsplatser gjort den ekonomiska kalkylen ohållbar. Enligt markkontoret i Stockholm kostar en garageplats under hus mellan 200 000 och 400 000 att bygga.

Kravet på parkeringsplatser förvärrar således bostadsbristen och trissar upp bostadspriserna.

I vissa fall har normen gått att förhandla ner, men det kräver engagemang och stor kunskap om byråkratins korridorer från byggherren - knappast ett faktum som uppmuntrar nya små aktörer som vill slå sig in på marknaden. Och förhandlingsgmånen har varit måttlig. I jagvillhabostad.nu:s projekt för att bygga bostäder för unga i Råcksta sattes parkeringstalet - efter mycket trugande och kohandel - till 0,65. Detta trots att det bland målgruppen - unga vuxna - inte ens är hälften som har körkort och att det det enligt resvaneundersökningen Riks-RVU bara är 38% av alla ungdomshushåll som disponerar bil.

Att ett krav på parkeringsplatser driver på utglesningen gör förstås inte problemet mindre. Vi i YIMBY tycker att bilen ska vara ett val - inte ett tvång.

Det är därför oerhört glädjande att Stockholms stad nu vänder i frågan:

Det är glädjande att detta nu ändras, men faktum är att det aldrig har varit några 100% av hushållen som äger en bil i de flesta delarna av Stockholm. Bilinnehavet i Stockholms innerstad har t.ex. stått ganska oförändrat på 0,46 i flera år. Trots detta har det krävts mer än dubbelt så många parkeringsplatser i nybyggen.

Hur normen kommer att se ut framöver är än så länge oklart - enligt Kristina Alvendal ska normen anpassas efter situation. Centrala lägenheter får således en lägre norm än villor långt ut.

Det är bra att normen nu i någon mån verklighetsanpassas. Men samtidigt frågar vi i YIMBY - varför ens ha en norm? Varför ha ett krav på antal parkeringar, när vi inte har något krav på att det ska vara nära till kollektivtrafik? Varför ha just en p-norm men ingen lokal-norm, service-norm, skol-norm eller nära-till-mataffären-norm?

P-normen är en kvarleva från den modernistiska stadsplaneringen. När Stockholm nu - enligt politiska direktiv - ska gå mot att bli en promenadstad, är det inte dags att avskaffa parkeringsnormen?

Bloggar om: stockholm, yimby, stadsutveckling, samhällsplanering, urbanism, urbanitet, parkeringsnorm, p-norm, pnorm, moderaterna, val2010

Krönika: Vacker arkitektur gör oss gladare och friskare

Det påstås ibland (av arkitekter?) att uppfattningen av vad som är vackert är knuten till personligheten, att vi har olika uppfattning om vad som är fult eller vackert.
Jag vill i denna artikel visa att den uppfattningen inte har stöd i forskningen.
 



I YIMBY:s forum finns under Arkitektur den 4 juli 2010 ett inlägg av Tore Kullgren under rubriken "Vackra och fula fasader, en fråga om detaljerade eller kala ytor?"
Här framför Tore att detaljer på byggnader gör att de upplevs som vackra. Herbert, Tingesten tillfogar att man empiriskt kan konstatera ett större intresse för detaljerade byggnader genom att mäta hur lång tid blicken stannar vid foton av byggnader i olika stil.

Det finns några nyligen publicerade doktorsavhandlingar som ger vid handen att majoriteten av människor har samma subjektiva uppfattning av vad som är vackert, men även ett examensarbete om det jag skulle definiera som objektiv skönhet.
 

Det sistnämnda är en kandidatuppsats från 2005 av Cecilia Svensson och Linda Johansson på Blekinge tekniska högskola: "Den fysiska vårdmiljöns inverkan på patienters hälsa under sjukhusvistelse". Författarna har gått igenom ett antal undersökningar i ämnet och konstaterar att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare om miljön runt dem bl.a. innehåller detaljer med färger och former (som vi kallar vackra). I En studie av två grupper patienter hade den ena gruppen utsikt mot en tegelmur och den andra mot en park med vackra träd och buskar. Det visade sig att gruppen med utsikt mot parken behövde mindre smärtstillande och fick också mindre postoperativa komplikationer som huvudvärk, illamående och yrsel. (Wikström, Estetik och omvårdnad 2003).

Det gick också att konstatera att ljus, omväxlande färger och kontraster mellan dessa bidrog till ett snabbare tillfrisknande. Det handlar här om arkitektur, inventarier och konstverk på avdelningen. En ytterligare positiv faktor var också om patienten själv kunde påverka vilken konst som fanns i rummet. Tillfrisknandet var således objektivt mätbart. På förfrågan uppgav patienterna att de upplevde en sådan miljö som omvårdande och återspeglade personalens större omsorg om sina patienter. En trist miljö uppfattades som om sjukhuset struntade i patienterna.

Hur människor uppfattar skönhet subjektivt behandlas i ett antal doktorsavhandlingar inom ramprojektet "Den mänskliga staden" som drevs av professor Johan Rådberg i LTH från början av 2000-talet.  I en doktorsavhandling av Lena Steffner 2009: "Värdering av stadsmiljöer – en metodstudie i att mäta upplevelse" konstaterar hon att det faktiskt går att få reda på om stadsmiljöer är bra eller dåliga. I en av henne upprättad frågemodell har människor fått gradera hur de känner sig i olika stadsmiljöer, glada, upplivade, trygga, uttråkade et.c. Hon konstaterar att bl.a. en enkel, repetitiv och utarmad arkitektur gör människor oroliga, missmodiga, irriterade etc.

Andra avhandlingar är "Stadsrumsanalys" av Thomas Nylund och "Bilden av småstaden" av Catharina Sternudd. I den sistnämnda studien visas att Karlshamnsborna uppskattar den traditionella och småskaliga bebyggelsen som finns i en småstad. Modernistiska hus från 1960 – och 70-talen anses genomgående vara fula, klumpiga och dystra. Författaren finner vidare att många andra studier visar att Karlshamnsborna knappast är unika. Människor världen över uppskattar varierad småskalig arkitektur med färger, naturmaterial, grönska och ett formspråk med anknytning till äldre tiders bebyggelse.

De här undersökningarna ger uppenbart ett klart besked: färg-, variations- och detaljrik arkitektur är god arkitektur = vacker arkitektur som påverkar människor både fysiskt och psykiskt och dessutom kan bidra till en bättre hälsa. Man skulle också kunna påstå att dålig arkitektur som Stockholms stadsbyggnadsnämnd och kontor delvis är ansvariga för inte ger uttryck för kommunens omsorg för sina medborgare. Byggnadskulturen i en stad är vidare en konstform som kan upplevas av alla människor – inte bara av dem som har råd att köpa upplevelser. Vacker arkitektur betraktas också som en investering, den drar till sig turister som konsumerar och i slutänden ger skatteintäkter för staden. Att bygga billigt för stunden kan visa sig vara dyrt i ett längre perspektiv.

Varför byggs så få vackra hus?

I sin avhandling konstaterar Catharina Sternudd att det finns en klyfta mellan arkitekternas smak och allmänheten. Arkitekterna får lära sig att det bara är experter som vet vad som är bra arkitektur. Man misstänkliggör människors synpunkter och tränas sällan i att rita hus i dialog med de framtida brukarna. (Man skulle kunna säga att vi f.n. lever i en arkitektonisk diktatur, min anm.)

Catharina Sternudd konstaterar att mycket av detta beror på lärarna som växte upp under modernismens protest mot den dekorerade arkitekturen före 1925. Den mångfald som syns hos studenterna vid antagningen slätas ut och förbyts i en homogenitet under utbildningen. På bloggen Betongelit klagar arkitekturstuderanden Jenny Åkesson (10 sep 2007) över att ingen utbildning ges i klassisk arkitektur. Peter Sörenssen och Khadidja Ouis framför på var sina bloggar och i tidningen anti tanken att arkitekterna inte fått kunskap att rita byggnader med detaljer. En tanke som också slagit mig sedan några år tillbaka.

Att rita enkla hus kräver ingen större kunskap. Peter Sörensen jämför med en salladskock; Vem som helst kan skära grönsaker i bitar och lägga varje sort på var sitt fat. Men att blanda ingredienserna i de proportioner som både ser och smakar bra kräver åtskilligt större kunskaper. Jag har tittat på industridesignen. Den utvecklas hela tiden och duktiga formgivare skapar nya former pga  konkurrensen. Jag kan med bedrövelse konstatera att arkitekturen i Stockholm med viss modifiering står kvar på 70-talets nivå. Jag besökte Huskvarnas industrimuseum i Huskvarna häromåret. Det slog mig hur mikrovågsugnar och diskmaskiner från 60-talet var skrämmande lika de byggnader som skapas idag. Arkitekturutbildningen i Sverige verkar ligga 40-50 år efter sin tid.

Jag reser ganska mycket och upptäckte redan för flera år sedan att arkitekturen på t.ex. Kanarieöarna, i Österrike och Polen ligger långt före Stockholm. Det gemensamma i den arkitekturen är att man bygger vidare på de lokala byggnadstraditionerna och tillfogar moderna element och detaljer som uppkommer ur den tekniska byggmaterialutvecklingen. I Stockholm (och Sverige) gick utvecklingen på några år så att man sopade bort all tradition på några år på 30-talet
 


Det finns många bilder att ösa ur men jag tar bara detta exempel på nybyggnad med ägarlägenheter i Zakopane (Polen). Av tradition i Zakopane bygger man husen med ganska spetsiga tak samt lägger en utskjutande takdel i underdelen av gavelspetsarna. Lägg märke till stenvalvsgalleriet i bottenplanet.

Jag talade i juni med Katrin Berkefeldt som är planchef för nya Lindgården på Stadsbyggnadskontoret och bad henne förklara varför arkitekturen i Stockholm var så enahanda. När tunnelbanan byggdes anlitades konstnärer för att utforma miljöerna med ett unikt resultat. Varför har det konceptet inte tagits upp till husfasaderna? Jag redogör mycket kort för svaren.
Hon uppgav att utformningen till stor del styrs av byggföretagen som inte vill ha för mycket detaljer därför att det blir dyrt att bygga och underhålla. Arkitekterna hade också ett ansvar. Byggnadskulturbidrag finns inte. Bara för underhåll gamla fastigheter. Byggnadsnämnden har inget intresse av hur det ser ut i andra länder eller kommuner, och man är ganska nöjd med det som hittills byggts i Stockholm.

Planarkitekt Victor Hoas Ströman uppger att man inte vill göra kopior av gamla hus, för det blir inte bra. Han svarar egentligen inte på när jag säger att det inte handlar om att göra kopior utan om att utforma byggnaderna med färg och detaljer där bara fantasin sätter gränserna.

Jag kom fram till att det saknas riktigt engagemang i byggnadsnämnden för arkitekturen i Stockholm och därför får arkitekter och byggbolag bestämma gestaltningen..

Förslag till kommunen

Hur som helst har jag lämnat följande förslag till stadsbyggnadsnämnden.

1. Att man bestämmer att det politiska och byggnadstekniska inflytandet på byggnadsprojekt (utöver markplaneringen) ökar vad avser fasadutformningen.

2. Att kommunen kontaktar ägare av de värsta exemplen av  tråkig 60- och 70-tals bebyggelse i centrala lägen för att förmå dem att bygga om fastighetsfasaderna, ev med stöd av ett utformat kulturbidrag,

3. Att staden tar kontakt med formgivare och konstnärer, (och gatuklottrare) som tillfrågas om de vill inkomma med förslag på fasadutformning på nybyggnation. (Jmf tunnelbanan

4. Att staden ställer ut och lägger ut bidragen på Internet där medborgarna kan rösta. Eller att annan lösning görs t.ex. genom att enkäter görs av ett blandat urval av Stockholms befolkning. Se Lena Steffners avhandling.

5. För den ökade kostnaden för fasaderna kan i förekommande fall utgå ett byggnadskulturbidrag.

6. Att staden undersöker vad den långsiktiga vinsten kan bli av intressantare och konstnärligare utformning av husfasader och jämför med investeringskostnaden. Faktorer att ta hänsyn till kan vara ökad attraktivitet på byggnaderna= högre värde, bättre hälsa hos de boende och ökade intäkter från besökare.

Förslag

Som en illustration på vad jag framfört i denna artikel har jag till byggnadsnämnden inlämnat ett förslag på ombyggnad av kulturhuset vid Sergelstorg. Byggnaden saknar detaljer och är enligt min mening fantasilös och tråkig och behöver bli lite gladare. Utförandet kan ske i puts och klinker på bas av betong eller tegel.

Pga byggnadens längd är den uppdelad i två bilder.

 
Östra delen...

 
...och västra


Samt översikt
 

Bloggar om: stockholm, yimby, stadsbyggnad, arkitektur, kulturhuset, modernism

Ny Hamnterminal i Värtan

Som en del i utvecklingen av Värtahamnen har nu CF Møller / Berg Arkitekter och Stockholms hamnar presenterat planerna för en ny färjeterminal.

En viktig poäng, enligt pressmeddelandet, är att den nya terminalen ska integrera hamnen med den omgivande stadsmiljön.

Taket blir en öppen miljö med grönska som allmänheten kommer att ha tillgång till. Blir detta Stockholms svar på Oslos:s operahus?

Vi på YIMBY kan konstatera att byggnaden får en egen profil och arkitektur och även om det är svårt att bilda sig en uppfattning i detta tidiga skede så ser det ganska positivt ut.

Och när vi är på ämnet byggnader och transport, vågar vi hoppas på att Stockholms stad tar sig i kragen och också åtgärdar den fega utformningen av Citybanans entré så den får bli lite kaxigare än det aktuella förslaget?


Klockorna stannar.

Bloggar om: stockholm, yimby, värtan, värtahamnen, turism, stadsutveckling, ropsten, oslo, kollektivtrafik, båt, båttrafik, citybanan, arkitektur

Tore kullgren: Den nej-sägande eliten i innerstaden skapar segregation

Tore Kullgren, styrelseledamot i YIMBY, skriver om nejsägandekulturen och bostads- och stadsbristen på Newsmill.

Läs hela artikeln på Newsmill.

Bloggar om: stockholm, yimby, stadsutveckling, bostadsbrist, nimby, nimbyism, urbanism, förtätning, newsmill

Se hela bostadsbattle 2010 på yimby.se

Se hela bostadsbattle 2010 här på yimby.se:

Bloggar om: stockholm, yimby, debatt, HSB, jagvillhabostad.nu, jämtin, alvendal, bostadsbattle, bostadsbrist

I kväll: Bostadsbattle 2010

I kväll är det dags för en valdebatt om bostadsfrågan, ordnad av HSB, på Sveavägen 77 (lokal Polstjärnan). På scen sitter Göran Cars (moderator för samtalet), Håkan Falk (vd HSB Bostad), Kristina Alvendal (m), Carin Jämtin (s), Vanda Kehr (jagvillhabostad.nu), Gustav Svärd (YIMBY) samt Julia Proos (HSB:s bosparare).

De tre teman som kommer tas upp är hur unga bor i Stockholm idag, olaglig andrahandsuthyrning & hur unga ser på sitt framtida boende. Evanemanget börjar vid 18:00 (tilltugg serveras redan 17:30) och debatten planeras avslutas 19:30.  Utanför hörsalen kommer bidragen från jagvillhabostad.nu & Sveriges Arkitekters tävling "Hemuppgiften" ställas ut.

Det finns ett begränsat antal platser, så passa på att anmäla dig nu och sprid till dina vänner med hjälp av facebook-eventet. Finns det frågor du skulle vilja tas upp? Passa på att skriva här så kan jag (Gustav) försöka ta med några av era idéer.

Vi kommer också att livestreama debatten här på yimby.se.

 

Bloggar om: stockholm, yimby, debatt, HSB, jagvillhabostad.nu, jämtin, alvendal, bostadsbattle, bostadsbrist

Hållbarhet slutar vara separerat från affärsverksamheten, enligt global VD-studie

En undersökning som genomförts av managementkonsultfirman Accenture och FN Global Compact om företagschefers inställningar till hållbarhet visar att en överväldigande majoritet (93%) ser hållbarhet som en nyckel till deras framtida succé. Rapporten, kallad ?A New Era of Sustainability? utgår från svaren av mer än 750 chefer i över 100 länder. Tre fjärdedelar såg dessutom att hållbarhetsinitativen stärkte deras varumärke och att försök att höja förtroendet hos kunderna var en av de starkaste drivkrafterna bakom hållbarhetsinitiativen.

Undersökningen avslöjar också att en majoritet anser att hållbarhet kommer sluta vara en separat del av verksamheten utan i allt högre grad blir integrerat i företagets strategi vilket leder till en ökad medvetenhet om att också ta hänsyn till icke-finansiella mätetal för succé. Fyra av fem VD:ar sa att deras företag numera inkluderat hållbarhetsfrågor i strategin och driften, jämfört med bara hälften för tre år sedan.

En annan undersökning, från Deloitte, visar dock att ofta det finns ett glapp mellan VDs ambitioner och hur långt den egna organisationen kommit. Rapporten “Sustainability in Business Today: A Cross-Industry View“ (och poddradioprogrammet  ?Three Things Your Chief Sustainability Officer Won?t Tell You,?) visar att det i många amerikanska företag finns en diskrepans mellan strategin för hållbarhet och olika avdelningars strategier och att det därmed tar lite olika lång tid för olika avdelningar att förstå hur hållbarhet är relevant för dem.